Moving time  4 godzin 30 minut

Czas  5 godzin 51 minut

Współrzędne 2601

Uploaded 11 września 2020

Recorded września 2020

-
-
90 m
0 m
0
3,6
7,2
14,39 km

Obejrzane 11 razy, pobrane 1 razy

w pobliżu Rosendal, Skåne (Ruoŧŧa)

Kivik - Stenshuvud - Vik
zdjęcie

Parkgräns

zdjęcie

Infoskylt

zdjęcie

Cypressodling till 'pyntegrönt' i Hälleviks arboretum

Planerades att sågas ned vid nationalparkens grundande 1986, men fredades.
zdjęcie

Markör

zdjęcie

Gammal havsbotten

zdjęcie

Markör

zdjęcie

Stenshuvud fyr, vindpinad värdelös skog som fått vara obrukad

Fyrwiki:Stenshuvud Stenshuvud, svensk obemannad ledfyr på Skånes ostkust, Södra Östersjön. Inloppet till Åhus. NNV om Simrishamn. I vit sektor 180 - 311,5 grad ligger NNO om fyren på lysviddsgränsen grundområdet Kiviks Bredgrund (minsta djup 4 m), tre 8-9 m grund S om detta grundområde, samt NO om fyren grundet Botildas Knall (7,3 m). I grön sektor 322,5 - 327,5 grad ligger 2,7 m grundet Nedjan WGS-84 Lat. N 55 39,9. Long. E 14 16,7. Sv. Nr. 651300. Int. Nr. C7576 1916 anlades fyrplatsen. 1932 hade fyren dalén-ljus, lins av 4:e ordningen. Fyrkaraktär Bx(2) WRG 8s 12M. Lyshöjd 13 m. Vitt 9,4 m högt fyrtorn 1990 (?) fick fyren elektriskt ljus Fyrkaraktär 2000: Fl(2) WRG 8s 11,0M. Lyshöjd: 13,0 m. Nuvarande utseende: Vitt 9,4 m högt fyrtorn Nuvarande karaktär: (släckt)
zdjęcie

Jättens port, rester av gammalt stenbrott och smedja

Ok att titta ut ur porten, men inte in i trädgården = båtar som går för nära går på grund
zdjęcie

Ljunghed

Allelopati- ljungens rötter utsöndrar kemikalier som hämmar andra växters tillväxt. Ljungens bark innehåller garvämne; dess rötter är ett starkt korgflätningsmaterial. Den har visat sig lämplig till växtfärgning av bruna, gula och röda nyanser. Blommorna är genom sin talrikhet en viktig näringskälla för biet, som ur dem bereder en mörkgul honung. Men används också t.ex som smakämne i snuset Lundgrens Västkusten. Dessutom är ljungen användbar som bränsle, och på flygsandfält nedgräves avskuren ljung i massor för att binda den lösa sanden på ställen där sandgräs sedan ska planteras. Ljunghed är trädfri, huvudsakligen ljungklädd mark. Ljungheden är mestadels kulturbetingad. Den vidmakthålls genom bränning och bete och har huvudsakligen sydvästlig, suboceanisk utbredning i Sverige. P.g.a. minskande betning och bränning är ljunghed en försvinnande landskapstyp som alltmer övergår i skog. Ljunghedarna är en viktig del i den sydsvenska skogshistorien. De var förr viktiga betesmarker och föryngrades genom återkommande avbränningar. De planterades också för att binda sanden där sandflykt var ett hot. I Halland nådde ljunghedarna sin största utbredning under mitten av 1800-talet. Men mot slutet av 1800-talet började skogen komma tillbaka, dels genom igenväxning, dels genom planteringar. Planteringarna var ett led i den allmänna skogsvårdsanda som rådde under sekelskiftet. Skogsvårdsstyrelsen och Skogssällskapet var två viktiga aktörer i återbeskogningen av ljunghedarna.
zdjęcie

Hällkista, plundrad av två drängar från bygden, men ingen skatt

zdjęcie

Infoskylt

zdjęcie

Torvälta, infoskylt

zdjęcie

Markör

zdjęcie

Markör

zdjęcie

Gammal bok (rödbok) bland avenbok (vitbok)

Avenbok är pionjärträd, växer upp snabbt när område slutar brukas eller fridlyses om det inte sköts. Boken är bred, har vuxit ensam, blir annars höga och smala. 1 cm= 1 år, omkrets 3 meter, ca 300 år.
zdjęcie

Markör

zdjęcie

Infoskylt fornborg

Flacka sidan hade mur och palissad
zdjęcie

Utsikt från södra toppen, 'Södra huvudet'

zdjęcie

Ek med murgröna

zdjęcie

Östra huvudet

zdjęcie

Bornholm (Danmark), Rörums kyrks, Vik, Baskemölla

Strandlinjen har legat både 32 m upp och 40 m längre ner. Tallskog där det nu är hav. I vattnet utanför Stenshuvud finns 10000 år gammal tallskog. Fiskenäten fastnar. Bärnstensfyndigheter. Vid Rörums kyrka bor Mandelmann på gården Djupadal. Hur kan det då komma sig att det står två uråldriga skogar – 11 000 respektive 9 000 år gamla – på havsbottnen i Hanöbukten? I efterdyningarna av den senaste istiden sjönk och steg havsnivån i omgångar. Först sjönk havet cirka 20-22 meter vilket gjorde att en skog växte ut på den nyvunna marken. Sedan steg havet igen till dagens nivå varpå skogen dränktes. Därefter sjönk havsnivån igen med cirka 10-12 meter varpå en ny skog kunde växa till sig. I nästa skede steg havet till dagens nivå och slukade även den. Tallarna, som sticker upp ur gyttjefyllda bottensvackor, innehåller kåda som bidragit till att träden konserverats genom årtusendena. Det är inte bara de submarina skogarna som gör platsen unik. Förutom träden har flera intressanta arkeologiska fynd gjorts på havsbottnen: en fångstanordning för fisk, uroxeben, bearbetade älgben, rester av ljuster och runda stenar som tros vara delar av sänken som använts vid nätfiske. På bottnen har också tjärbloss av splintad tall hittats – med största sannolikhet lämningar efter stenåldersmänniskor. Från stranden vid Verkeåns mynning och över två kilometer ut i havet finns välbevarade rester av en tallskog från äldre stenålder. Resterna består bland annat av stubbar och fallna stammar, varav de äldsta daterats med C14-metoden till en ålder av 10 500 år. I samma område finns tjocka lager av gyttja som under äldre stenåldern avsattes i Verkeåns forntida översvämmade dalgång. I gyttjelagren har arkeologer påträffat flera uråldriga fiskeanläggningar av trä.
zdjęcie

Markör

zdjęcie

Norra huvudet, högsta punkten, 97 möh.

Utsikt mot Haväng, Vitemölla hamn, Lilla Stenshuvud (=4 master), därunder "Himlatrappan" vid konsthallen Kivik Art Center (med torn med utsikt in till arg Ulf Lundell). Kiviks Musteri ligger nära. Hanöbukten väldigt böjd, syns bra vid klar sikt.
zdjęcie

Viktoriatrappan, byggd 2018 för Victorias besök

Innan fanns Drottningtrappan från 1986
zdjęcie

Markör, trappslut

zdjęcie

Spångområde

zdjęcie

Alkärr, gamla rotsocklar men stammarna blir vanligen uppemot 80-90, sällan mer än 120 år innan de faller.

zdjęcie

Spillkråkehack

zdjęcie

Gammal torvmosse

Svarta gölarna är där torv har brutits på Linnés tid (Obs! Djupa! Man sjunker ner!). För 30-35 år sedan fanns inga träd.
zdjęcie

Markör

zdjęcie

Infoskylt

zdjęcie

Rastängen fikaplats

zdjęcie

Orkidéängen, 1m2 har fler än 40 kärlväxter, största artrikedomen

Ängen slogs förut för att få foder till djuren. Nuförtiden eldas det upp. Grundvattnet går upp här, högre fuktighet än rastängen som är torräng.
zdjęcie

Krivareboden, övernattningsbod för ålfiskare från 1800-talet.

Ålagille på hösten, firar ursprungligen fiskarnas första fångst när ålen vandrar till Sargassohavet. Kusten mellan Kivik och Åhus kallas ålakusten där ålen länge var en av de mest betydelsefulla inkomstkällorna. Kuststräckan delades in i åladrätter. Ordet drätt kommer från ”dra”, som syftar på fiskemetoden. Fiskaren hade rätt att fånga ål inom sin egen drätts fiskevatten som betraktades som fast egendom. Adelsmän kunde få åladrätter som ersättning för insatser på slagfälten. Drätterna längs kusten ägdes alltså ofta av godsherrarna som arrenderande ut dem till kustens fiskare. Arrendena var ofta höga och konflikter uppstod. Ålfisket skedde säsongsvis och under fiskeperioden behövde fiskarna skydd både för sig själva och för sina redskap. Detta gjorde att en karaktäristisk kustbebyggelse växte fram. Innan speciella ålabodar börjat byggas använde sig fiskarna av upp- och nedvända ekor eller enkla byggen av drivved som skydd. Bodar började byggas, vanligtvis i gråsten och med halmtak, och kunde till en början delvis vara nedgrävda i backen. I allmänhet uppfördes en bod till varje drätt. De bodar som har gaveln mot havet är som regel äldst, det blev senare vanligt att lägga bodens långsida utmed havet. En bod innehöll vanligtvis två rum, ett för förvaring och ett där fiskarna bodde. Krivareboden, i närheten av Kivik, representerar den äldre stilen av ålabodar. Boden ligger vid Stenshuvud och Hälleviks drätter. Den är byggd i natursten och står med gaveln mot havet på gammalt vis. För att fånga ål behövs en ålahomma, som består av strut, stackarmar, långarm och flöte. Ålen fångas när den är fullvuxen och har börjat sin vandringsväg mot lekplatser i Sargassohavet. Hommorna läggs ut runt månadsskiftet juli-augusti och förankras med ankare, bojar och kättingar. Ålen vandrar in i homman och samlas i struten som fiskaren sedan tömmer. Hommorna tas upp för säsongen i november. Storleken på fångsten varierade mycket år från år. Ålfisket har gett kusten en speciell karaktär, förutom ålabodarna finns en del torkställningar för nät kvar. Det fiskas fortfarande ål längs kusten, men hommorna har moderniserats med åren. Det hålls traditionsenliga ålagillen där ål tillagad på olika sätt serveras. Kuststräckan genomgår dock en förvandling där många typiska ålafiskemiljöer försvinner. Många ålabodar har förfallit och rivits och av de kvarvarande har idag flera byggts om till sommarstugor. https://arbetet.se/2018/12/20/alfisket-under-lupp-vem-bar-ansvaret-minskat-bestand/
zdjęcie

Lila ledmarkör

zdjęcie

Husgrund/djurfålla? Ingen vet, olika teorier.

zdjęcie

Utsiktspunkt Kortelshuvud

zdjęcie

Markör

zdjęcie

Markör

zdjęcie

Markör

zdjęcie

Övergiven äppelodling (pga nationalparkens grundande)

2 rader Gravenstein, 2 rader Katja, 2 rader annat. Betade nertill, vildvuxna upptill.
zdjęcie

Rörums Norra Å

zdjęcie

Rörums Norra Å

zdjęcie

Rörums Norra Å

zdjęcie

Knäbäckshusen, flyttade från Knäbäck, norra kusten

Ca 50 invånare. Korsvirket ursprungligt. Wikipedia: Byn uppstod då Ravlunda skjutfält skulle utvidgas 1956. Då fick byggmästare Liljedahl från St Olof i uppdrag att jämna husen (33st?) i fiskeläget Knäbäck med marken, mot att han fick byggmaterialet. Liljedahl köpte mark vid Rörums strand och byggde där med resterna av Knäbäck upp en by med nitton hus. Platsen valde han med Knäbäck som förebild: hedlandskap och havsnära. Liljedahls ambition var att skapa ett museum, men då husen redan från början blev privatägda blev detta inte möjligt. Husen såldes efterhand som de färdigställdes och 1959 stod alla nitton husen klara. De gamla Knäbäcksborna blev erbjudna att köpa hus i Knäbäckshusen, men bara en var intresserad. De övriga flyttade till närliggande byar. En orsak till att knäbäcksborna inte ville flytta till den nya byn, tros vara att de nyuppförda husen var påkostade med bland annat rinnande vatten, el, WC och elspis, vilket gjorde dem dyra. Knäbäckshusen fick redan från början karaktären av sommarby och var Österlens första fritidsby. Husen såldes till människor från hela Sverige. Knäbäck var ett fiskeläge i Ravlunda socken i Simrishamns kommun på Ravlunda skjutfälts område. På heden några kilometer norr om Haväng, vid det lilla vattendraget Knäbäcken, finns platsen där fiskeläget en gång låg. Kvar finns idag en bygata samt husgrunder. Bevarat åt eftervärlden finns också en hel del litteratur och artiklar, kartor, fotografier, målningar, avritningar, filmer samt byn Knäbäckshusen vid Rörums strand, som är ett försök att återuppbygga byn på annan plats. Till Knäbäck sökte sig i slutet av 1800-talet och in på 1900-talet många konstnärer för att söka sina motiv. De som sökte sig dit var bland andra Axel Nilsson och Nils-Göran Brunner. Den 1 oktober 1956 upphörde Knäbäck att existera, då fiskeläget revs för att lämna plats åt utbyggnaden av Ravlunda skjutfält. Ravlunda hade sedan slutet av 1940-talet stått till försvarsmaktens förfogande och man använde området som övningsfält för stridsvagnar. Fiskeläget låg inom området, men utanför riskzonen. Under 1950-talet inköptes mer avancerade stridsvagnar som kunde skjuta längre än de gamla och då hamnade Knäbäck långt innanför riskzonens gräns. Beslutet om rivningen av byn medförde en del protester, främst från konstnärer som hade Knäbäck som en inspirationskälla. Men domen var fälld och byggmästare Liljedahl från Sankt Olof åtog sig uppdraget att riva Knäbäck. Han och andra intressenter tog vara på det bästa byggnadsmaterialet, köpte mark vid Rörum strand och uppförde Knäbäckshusen. I sluttningen mot havet vid Knäbäckshusen ligger några ålabodar och ett kapell ingrävda i strandvallen. De fem bodarna är kopior av ålabodarna i Knäbäck, men deras funktion har ändrat karaktär från att ha inrymt fiskeredskap till andra ändamål. Två av bodarna tillhör idag Rörums kyrkoförsamling, varav en är Kapell Sankt Nicolai som blir allt populärare för vigslar och dop. En av de övriga bodarna tillhör Hedgården i Knäbäckshusen, och den har på sommaren de senaste åren fungerat som kiosk. Efter medelhavsliknande bad under högsommaren förstår man den idén. Och under österlenvintern uppskattar man att Sankt Nicolai kapell står öppet och erbjuder skydd mot iskalla ostliga vindar.
zdjęcie

Lera

zdjęcie

Rörums Södra Å

zdjęcie

Trädkrypning

zdjęcie

Brant slänt

zdjęcie

Vik, upphämtningsplats

Komentarze

    You can or this trail